trimicro.blogg.se

Vi ska kanske kalla den för Xterrabloggen... blir ju bara skrivet om den ;-)

 

Från början var Stockholms Xterra ett av huvudmålen för säsongen men ett 2 månaders träningsuppehåll under våren pga segdragna influensor och förkylningar gjorde att jag strök alla tävlingar för året.

Sen dess har dock träningen kommit igång bra igen.

Kroppen kändes såpass bra att jag (med hjälp av Marias spark i häcken: "Åk!") i sista stund anmälde mig till lördagens tävling. Boende fixades hos de kanontrevliga kollegerna på Nacka brandstation (tack Robban för hjälpen!) och bilen lastades för avfärd till huvudstaden.

 

Anlände strax efter lunch på fredagen och tajmade perfekt en guidad tur till årets nya bansträckning. Vilken man lyckats kanon med - man tog sig runt med ett sånt där fånigt leende man har när det bara är kul :D

Dock hade en heldämpad hoj gjort det hela betydligt behagligare då det var stenbumlingar och rötter man studsade runt på mest hela tiden vilket krävde att man laddade på ordentligt för att få flyt.

 

Då starten inte var förrän kl 13 blev det en rejäl sovmorgon jag inte minns när jag hade sist..

Så man hade gott om tid att förbereda sig inför starten.

Väldigt många proffs från hela världen hade anslutit vilket ger en extra dimension åt tävlingen. Vinnaren Mendez från Mexico, 2:an Luxem från Belgien, 3:an Osborne från Nya Zeeland, osv...

 

1500 meter ska simmas där starten sker i vattnet, Proklassen startar 2 minuter innan oss övriga.

1 minut kvar, 30 sek, spänningen stiger, Pang!

Jag tryckte på ordentligt från start för att få fritt vatten, det tar ju så fruktansvärt mycket kraft att ligga och slåss mitt i soppan med andra. Nu var detta min första tritävling för året och efter 400 meter börjar det bränna i tricepsen. Huh, ska det kännas så här? Efter ytterligare 100 meter är jag riktigt trött. Va i h-e, brukar det va såhär jobbigt?? Förmodligen :-)

Vi var 3 simmare i topp som drog ifrån de övriga. Jag lade mig på fötter efter tvåan för att spara lite kraft (det blir som att ligga på rulle vid cykling) men klarade inte att hålla honom.

Det visade sig förresten att han var fd finsk mästare i Open Water så den "förlusten" kan jag svälja ;-)

 

Upp ur vattnet som 3:a bland agegrouparna (simmade nog förbi 4-5 st i proklassen) och gjorde sen en av historiens långsammaste växlingar men jag ville ha på mig både strumpor och handskar med tanke på vad som komma skulle. Är inte lika hardcore som de snabbaste där de springer milen på 30 min i obanad terräng och grus i dojorna UTAN strumpor. Lite mjukisvarning där men detta är inte asfaltstriathlon...

 

Ut på cyklingen och försöka hitta ett tempo som ska hålla hela racet, solen börjar spricka igenom och värmen komma fram, sweet!

Jag har sällan eller aldrig kört en mtb-bana som skriker så mycket efter en FS. Det är sten och rötter överallt, det studsar och slår hela tiden men ändå är där ett härligt flow - om man orkar hålla fart... (inte blir det bättre av att tri-dräkter har en padding som gör att en Always Ultra-binda framstår som värsta luftmadrassen)

Martin Flinta och Jari Palonen kommer "som vanligt" och cyklar om mig efter ca en tredjedel av sträckan och jag tappar ytterligare några placeringar till cykelspecialisterna men håller ihop det hela bra.

 

Ut på löpningen som 4:a i H40 (fast det har man ingen koll på just då) och 2 varv á 5 km ska springas. Varje varv innehöll 3 rejält branta backar där "klättring" är en bättre beskrivning än löpning. Jag lämnade medvetet kvar pulsbandet i väskan för det hade ändå sprängts i dessa stigningarna. Och det är ju lixom onödigt att köpa nytt för den sakens skull...

Även om nu pumpen överlever dessa höjdmeter är det inte så att man kan slappna av: Minsta lilla man tappar koncentrationen snubblar man och direkt ser man ut som betjänten James i "Grevinnan och betjänten" (men han är ju ganska snabb runt bordet emellanåt).

Men jag älskar denna typen av löpning - smal stig med tajta kurvor varvas med att man studsar och trippar fram mellan stenblock och över nerfallna träd och det där fåniga leendet sitter klistrat :-)

Det tar några kilometer innan cykelbenen släpper men sen hittar jag rytmen och passerar en efter en. Hamnar sen i ett vacum där jag varken ser någon framåt eller bakåt utan springer behagligt in i mål som 3:a i H40!

Det hanns med en intervju med speakern och lite sportdryck innan en fransman kom in på 4:e men sen kom deltagarna desto tätare.

Fascinerande att 40-årsklassen har så stark bredd! Lite förenklat kan man säga att först kommer Pro-klassen, sen kommer ett gäng 40-åringar, sen kommer resten :-)

 

En underbar dag vid Hellasgården som avslutades i strålande solsken och 23 grader tillsammans med en massa härliga goa likasinnade människor från hela världen, vi ses nästa år!

 

Tack till världens bästaste och förstående fru!

 

Enormt intressanta siffror:

• Energiåtgång: 1 liten flaska sportdryck, 4 gels.

• Vurpor: Inga med riktig markkänning men väl 2 rejäla trädkramningar...

• Förutom vanligt käk: 2 lyxshakes och 2 glassar på hemfärden