Racerapport Xterra World Championchip 2015!

 

Aloha and welcome back to Maui, Hawaii!

Då har det gått ett dygn efter målgång och man har fått den där extra dagen att vila upp sig på. Nu är ju fördelen med ett sånt här "kort" lopp att man inte blir helt söndermosad jämfört med tex en Ironman. Det är fruktansvärt jobbigt under tiden men 5 minuter efter målgång är man på banan igen (jo det förutsätter förvisso en viss träningsbakgrund..), lite seg i benen men annars topp!

Ni har säkert noterat att svenskligan gjorde ganska bra ifrån sig?! Vad sägs tex om 4 svenskar topp 12 i H40, tuffaste klassen utanför proffsgänget! Helt galet :-)
1:a Martin Flinta
3:a Jari Palonen
11:a Magnus Palm
12:a Peter Oom
(91 kvalificerade)

Hur kändes då loppet?

Vaknade innan klockan ringde 05:45, drog upp resten av familjen och åt frukost på terrassen precis vid soluppgången, ännu en underbar dag med knallblå himmel framför sig! Anländer till tävlingsområdet i god tid tillsammans med 850 andra deltagare från världens alla hörn. Rock'n'roll ur högtalarna, speakern är morgonpigg och stämningen börjar byggas upp! 850 st badmössor på plats, 1699 nyrakade spända vader (en deltagare hade bara ett ben..) väntar otåligt på startskottet.

Simstarten var trång och stökig. Jag hade hoppats på riktigt stora vågor man kunde kämpa mot men då de lyste med sin frånvaro blev det ännu mer man mot man.

Pang en fot i huvudet, pang en knytnäve på glasögonen så de läcker in, pang en armbåge på min armbåge (ni vet den punkten som känns som 5000 volt rätt in i armen).
Efter första bojen blev det iaf fritt vatten så man slapp lägga energi på att slåss. Hittade ändå inte riktigt rytmen utan simmade något långsammare än jag räknat med, kom dock upp som 10:a i min klass.

Ut på cykeln och det bär uppför direkt, känns riktigt lätt det här! ...hinner jag tänka innan jag tittar ner efter vattenflaskan och upptäcker att där inte finns någon. Haha, inte konstigt att det känns lätt, ekipaget är ju över kilo lättare än det borde va.
"Jävla pucko, nu kommer du att ramla ihopa av vätskebrist uppe på bergstoppen som ett hallucinerande uttorkat russin, lysande taktik att lämna kvar både gel och flaskor hemma i kylen" tänker jag innan jag ganska snabbt kommer till sans och kan lura mig själv att det är ju skitbra det här!: Det bär bara uppför i 7,5 km och du hade förmodligen inte haft möjlighet att dricka ändå, istället har du hela startfältets lättaste cykel! Däruppe får jag ju dessutom nya flaskor.

Även om det är singletracks och bitvis svårt att köra om råder det en härlig stämning i djungeln, "on your left, thank you, good luck!" Ha, försök hitta den känslan i Sverige!

Började tugga mig uppför och önskade att jag hade drevat ner ännu mer än till 32-klingan som sitter på. Fördelen här blev ju att man istället tvingades öka farten i de brantaste partierna istället för att bli bekväm och glassa på en lägre växel. Efter 20 km kommer Jari Palonen och blåser om min grupp på 10 pers i dubbla hastigheten, imponerande! Sista milen är det latjolajbanstigar ner mot växlingsområdet - det gäller bara att ha huvudet med sig i värmen, det är lika tokvarmt oavsett om man är i skugga eller sol och man såg många bromsspår rakt ut i spenaten.

 

 
 

Ut på löpningen och här går det fruktansvärt tungt. Trycker i mig en extra gel. Fick se en filmsnutt där Milton filmade mina första 100 meter och det var sannerligen ingen vacker syn: Tänk valross som släpar sig fram på land (nåja). Eller ännu bättre, ni som är brandmän, tänk er 20 minuters stenhård varm rökdykning. När ni kommer ut, slitit av er mask och kläder, ligger på marken och hela kroppen bultar av värme, då kommer ert fån till styrkeledare och beordrar er att in igen och spring en mil i samma värme!
Lite så, typ, kändes det :-)
Första 3 km gick aptungt, jag fick t.o.m. förnedra mig med att gå i de värsta stigningarna...

Blev omsprungen av flera deltagare men jag noterade här att det bara var yngre motståndare som sprang förbi (vi hade åldersgruppen tatuerad på vaden). Ett kul minne var när jag sprang jämte en kille i H25, vi hoppar över två liggande stockar och ska sen under ett träd: exakt samtidigt skriker vi till... exakt samtidigt fick vi kramp i baksida vänster lår! Vi kollar på varandra, förklarar läget och bara garvar åt det :-)

Sen var det precis som att gelen och sportdrycken började göra nytta, jag vaknade till igen och fick igång frekvensen på benen. Ungdomarna som sprang om mig tidigare börjar nu istället jag att springa om! Peter Oom passerade mig 2,5 km innan mål men jag höll honom inom synhåll och när vi kom ut på avslutande strandlöpningen kändes det uppenbarligen lättare för mig och jag kunde springa in som 11:a i min åldersklass på 2015 års XTERRA världsmästerskap! (Tack för pacen Peter :-)

Även efteråt ligger det en härlig stämning i luften. Man snackar med deltagare från världens alla hörn och jag har pratat med minst 15 av dem, fantastiskt kul!

Ett riktigt najs 10-minuters filmklipp med highlights från dagen kan skådas på https://vimeo.com/144325955 

Nu glassar vi vidare ett tag till i paradiset, njuter av alla fantastiska färger och den härliga värmen. (Mest så att man verkligen kan göra av med ALLA sina pengar..)

Tack för alla hejarop och lyckönskningar hemifrån samt min underbara familj som stöttar!

Vill även rikta ett tack till Roslins cykel för kanonsupport med cykeln och sist men inte minst Peter Bengtsson på IKOM som sett till att kroppen varit i topptrim inför detta äventyret, utan din hjälp hade det definitivt inte blivit lika kul!

 

 

 

#1 - - Anonym:

Riktigt rolig läsning Magnus😉 Låter som du nu kan börja njuta på allvar av Hawaii med din fina familj💕Jag sitter fortfarande och känner mig impad, glad och sjukt stolt över din enorma prestation👏🏻
//Sanna

#2 - - Anonym:

Grymt starkt jobbat och grattis till en bra placering! 👏
Njut av solen för här är det bara regn och dimma...
Hälsa familjen! /Calle